6/2 Blogginlägg Mördarhund
I regnet med mördarhunden
Just nu jobbar jag väldigt mycket, jag jobbar på kontor.
Det betyder att jag sitter på min mycket bekväma bakdel 8-11 timmar per dag.
Jag gör inte av med så mycket energi, så risken att min bakdel blir ännu bekvämare är mycket stor.
Alltså måste jag motionera. Promenader är bra!
Om man jobbar till halv 8 på kvällen är det mörkt ute när man slutar.
Då vill inte jag ut och gå själv, det kan finnas mördare, våldtäktsmän
och vimsiga tanter bakom varje hörn. Jag vet, jag är lite paranoid...
(Blev förföljd av en blottare för ett par år sedan, han åkte på stryk.
Stackarn, inte nog med att han hade en pyttesnopp, han blev spöad av en tjej också.... )
Nu har jag det så bra att mina grannar har en hund som jag får låna när jag vill ut och gå i mörkret .
Det är en Staffordshire Bullterrier. (För er som inte är så bekanta med rasen kan jag säga att den ser ut som en Pittbull med korta ben. ) Rasen klassas som en kamphund, även kallad mördarhund....
Jag upplever att en hunds, oavsett ras, blotta närvaro avskräcker närmanden från folk med ohederliga avsikter.
En kamphund verkar dock skrämma alla... De vet ju inte att det är världens snällaste hund jag är ute med,
som är mycket väluppfostrad och aldrig skulle göra en fluga förnär. De är offer för sina egna fördommar....
Så här beter sej folk vi möter:
De blänger misstänksamt på oss och byter gärna sida på vägen. Andra hundrastare ger mej onskefulla blickar, gud nåde mej om mitt monster skulle titta på deras lilla Fiffi, att deras egna hundar skäller, gör utfall, drar i kopplet och är allmänt ouppfostrade är för dom oväsentligt. DE har ju ingen kamphund.
Jag och vovven tittar på varandra, himlar med ögonen, och fortsätter vår promenad i regnet.....
Erkänn nu! Bästa inlägget någonsin!
Jag blir ju jättestolt över denna människa som är stolt över vem hon är
och som tycker lika dant som jag i just frågan om "kamphundar", andra hundar & dess ägare.
